Film möter dansperformance – unikt gästspel från Okinawa, Japan
Possibilitas är stolt att producera Sverigebesöket med UMUI, som kommer att möta publiken under föreställningar i slutet av september 2026.
Längst söderut i Japan ligger Okinawa – en gång det självständiga Ryukyu-kungariket, med en danskonst som är långt mindre känd än Noh och Kabuki. Ordet umui hör hemma i det okinawiska språket och kan betyda känsla, tanke, ande eller kärlek.
UMUI är två föreställningar i en. Först visas Daniel López prisbelönta dokumentär om invånarna i byn Ginoza, som var och en på sitt sätt kämpar för att föra traditionerna vidare. När filmen tar slut kliver lejonhunden – byns beskyddare och filmens röda tråd – ut ur duken och blir berättare på scenen, tillsammans med flera av de dansare vi just mött på film.
Kombinationen av film och scen belönades 2024 av Japanese Society for Arts Management och turnerade våren 2025 i Frankrike, bland annat med framträdande på Guimet-museet i Paris.
Nu kommer upplevelsen UMUI till Sverige. Miniturnén omfattar framträdanden i Halmstad och Göteborg.
Foton från föreställningen
YOTSUTAKE – en av Okinawas viktigaste klassiska danser. Den symboliserar fest och gästfrihet. Dansarna bär en bingata-kimono (traditionellt Okinawa-pigment) och en röd lotushatt.SHISHI (Lejonhund) – Genom att följa lejonhundens majestätiska rörelser och dess röst upptäcker publiken en del av Okinawas historia och dess invånares känslor.TORISASHIMAI – denna mystiska dans med sina repetitiva rytmer utförs av Chondara-dansare vars ursprung är kopplat till buddhistiska ritualer.EISA – eisatrummor är en del av Okinawas ljudvärld. Under sommaren ackompanjerar de ceremonierna vid Kyubon, de dödas festival. Ursprungligen var dessa danser avsedda att blidka de avlidnas andar och skicka vandrande själar tillbaka till livet efter detta.KASHIKAKE – dans som härstammar från den klassiska repertoaren och representerar vävandet av en kostym för den älskade och de känslor som uppstår under dess frånvaro.På Okinawa utvecklades karate och i vissa danser finns tydliga drag av kampsporten.
Ögonblick från filmen
Lejonhunden tar publiken med in i historien.Två unga dansare som för traditionen vidare, men det är långt ifrån självklart…Ai Nakamoto, som i filmen berättar att hon alltid sett sin far tillverka flöjter och velat spela.Shisei Maeda: ”Jag vill bli basebollproffs, men om jag inte kan det, vill jag lära ut traditionell dans”.Kozue Miyagi: ”Utan scenframträdanden kommer traditionell konst att försvinna”Masaru Higa: ”Jag börjar bli gammal, innan jag lämnar måste jag uppfostra nästa generation.”Hirae Kinjo: ”Som lärare vill jag se mina elever glänsa på scenen!”Toyoko Miyagi: ”Oavsett svårigheterna har jag under 80 år aldrig glömt Okinawas traditionella konst.”Takuya Shimabukuro (t v): ”Jag vill förändra stereotyper om tradition och originalitet”.Ruki Nakahara: ”För att bevara traditionell konst måste man börja med sig själv.”Byns unga danstrupp på väg, sminkade och klädda på traditionell sätt.
Fakta
Längd
Film ca 75 min Scenföreställning ca 60 min
Film
Manus och Regi
Daniel López
Fotograf
Kazuhiro Kobashigawa
Ljud
Yumi Sato
Regiassistent
Reina Ishida
Filmklippning
Daniel Lopez
Mizuki Sakugawa
Musik
Denys Fontanarosa
färggradering
David Caupos
Filmproducent
Tomoya Ogoshi
Med stöd av
Japan Foundation The Garaman Hall Ginoza Village Cultural Project Committee
Lejonhunden tar publiken med in i historien.Två unga dansare som för traditionen vidare, men det är långt ifrån självklart…Ai Nakamoto, som i filmen berättar att hon alltid sett sin far tillverka flöjter och velat spela.Shisei Maeda: ”Jag vill bli basebollproffs, men om jag inte kan det, vill jag lära ut traditionell dans”.Kozue Miyagi: ”Utan scenframträdanden kommer traditionell konst att försvinna”Masaru Higa: ”Jag börjar bli gammal, innan jag lämnar måste jag uppfostra nästa generation.”Hirae Kinjo: ”Som lärare vill jag se mina elever glänsa på scenen!”Toyoko Miyagi: ”Oavsett svårigheterna har jag under 80 år aldrig glömt Okinawas traditionella konst.”Takuya Shimabukuro (t v): ”Jag vill förändra stereotyper om tradition och originalitet”.Ruki Nakahara: ”För att bevara traditionell konst måste man börja med sig själv.”Byns unga danstrupp på väg, sminkade och klädda på traditionell sätt.
Hämta en pdf med en kort presentation av upplevelsen.
Teaser
Interregionalt och internationellt samarbete
Evenemangen i Sverige produceras av Possibilitas i samverkan med Kulturverket, House of Possibilitas och Gothenburg Studios Development, med stöd av Göteborgs stad, Västra Götalandsregionen, The Garaman Hall och Japan Foundation.
